Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

2013

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?  Skrev examensarbete, marklyfte 125kg, frontböjde 75kg, blev gravid, fick examensarbetet godkänt, fixade sista studierna samt ledarskapspraktik som höggravid, blev klar socionom och barnträdgårdslärare och födde barn. Ett händelserikt år kan man väl säga? Genomdrev du någon stor förändring?  Ja en stor livsförändring, eller två egentligen. Blev förälder och avslutade mitt studieliv. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?  Japp. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?  19/3 när jag fick plus på stickan och 25/11 när Joel föddes! Vilka länder besökte du?  Sverige     Din största framgång på det privata planet?   Jag blev klar med studierna och jag blev förälder! Vad spenderade du mest pengar på?  Grejer åt Joel, mat och hyra. Största misstaget?  Hmm enligt mig själv gjorde jag inget desto större misstag i år?! Gjorde någonting dig riktigt glad?  Joel och F! Sakn

Gissa var vi är?!

Jag flyger på rosa moln. Så skönt att vara hemma igen. I DET EGNA HEMMET. Med MIN EGNA lilla FAMILJ. Det var en lättnad när vi gick ut genom dörren på sjukhuset och traskade mot bilen. Och när vi gick från parkeringen och vi steg in genom dörren här hemma! Vi höres senare för nu ska vi fortsätta mysa! Dagens familje/Joel-bilder kommer så fort jag har backat upp Iphonen och uppdaterat den. Håller på med det nu så.. Försöker få små vanliga grejer gjorda här mellan amningen. idag har jag på mig mina minsta gamla jeans, med hjälp av ett gummiband men snart går de fast utan problem! post-sjukhusliv: rena kläder men skitigt hår och osminkad

No matter what

Just nu sitter jag i stolen i rummet här på sjukhuset och tårarna sprutar. Om inget drastiskt händer åker vi hem imorgon kring lunchtid. Tanken att få komma hem. Hem till det egna hemmet och börja pånytt med att bygga rutiner tillsammans som familj. Och att få julpynta. Varje gång jag sett bilder i Instagram eller bloggar på julpyntade hem har jag bara velat storgråta. Tidigare har jag avskytt julpynt men i år känns de så galet viktigt. Men vi får komma hem och snart får vi lite familjetid och lite julstämning. Det känns enormt. Obeskrivligt. Och den här längtan, den är enorm. Och nu är det så nära. Vi hoppas och ber att allt går bra nu, allt ser bra ut men nu om någonsin har jag lärt mig att inte ropa hej förrän jag är över diket. Alltså allt har ju varit toppen med Joel senaste tiden, ingen feber sedan vi kom in för 10 dagar sedan, normala värden sedan början av veckan osv och vi har ju varit här på grund av IV-medicinen, men ändå har jag och är ännu som på nålar med allt. En dag i

Inte många dagar kvar nu

På måndag får vi åka hem efter  halva dagen, preliminärt. Alltid detta ord preliminärt. En dag åt gången trots att allt ser bra ut. Men för säkerhets skull. De senaste dagarna har gått rätt så snabbt. Vi vaknar, sköter morgonrutinerna, ammar, jag äter, går ut på 20-30min PW med sjukhusets lånevagn, vilar, jag tränar lite med TRXen som F hämtade hit, myser med F som är på besök osv. Och ammar så tusan. Han äter upp mig. Jag har bulk pågång för att hålla vikten stabil då ja ha ca 1,5kg kvar tills startvikt. Även om jag misstänker att jag i princip har alla kilon borta men det är brösten och all mjölk som väger nu. Men jag vill inte bli smalare, bara magen ska dra ihop sig helt men allt i sin tid. Jag ska inte ha sixpack. Jag vill ha fett på kroppen så att kroppen orkar producera mjölk, för jag ammar. Joel går upp i vikt och växer på längden. Dagens mått är 3970g och 53,5cm. Han äter på som bara den med 1-2 timmars mellanrum. Läkaren sade för någon dag sedan att Joel är så bra att vi r

Ljus i tunneln

Inatt fick jag sova sammanlagt 8 timmar. Förstås uppdelat men 8 timmar!!! Deala igen med vårdarna att dom tog Joel efter amningen vid 23 igår och hade honom tills han blev hungrig igen. Dom tassade in i rummet med honom vid kl 2.30. Han hade somnat gott i en vagn och sovit. Efter amningen vid kl 3 slocknade han som ett ljus i sängen och vaknade först vid kl 6 nästa gång. Samma grej igen, efteråt som han djupt tills kl 8. Och jag fick sova gott mellan amningen! Hurraa! Sömn gör en till en ny människa! Dessutom fick vi goda nyheter direkt. Joel ha charma personalen så dom hade tömt ett 2 patientsrum så att jag och Joel fick flytta in dit och njuta av mer utrymme! Nu får jag sova i en säng istället för en madrass på golvet och jag har en egen toalett! Sedan är det trevligare med mera utrymme. Dagen har fortsatt bra. Joel var på njurultraljudsundersökning för att utesluta njurfel. MEN Joel hade inget fel på njurarna. Vi ska nog ännu på en till kontroll i februari för att k

Att försöka leva normalt i det onormala

Det känns konstigt med vardag här på sjukhuset. Att du ständigt är övervakad och folk som springer in och ut ur rummet och ständigt frågar om Joel äter och fyller blöjorna väl. Det privata blir lidande. Och att sitta och amma eller pumpar brösten när någon okänd man eller kvinna till sjukskötare står och petar på Joel som är i famnen. Det här med bekvämlighetszon testas ordentligt. Eller när man är mitt i sin tvättfats morgontvätt och någon kommer in utan desto mer förvarning. Inte så bekvämt. Man får aldrig det där lugnet och det där privata. Och jag har svårt med känslan av att ständigt vara övervakad. Och när man vet att vårdarna diskuterar en, mest Joel förstås men högst antagligen mig och F också. Undrar vad dom säger om mig.. Jobbig, ifrågasättande, hysterisk, oroad och stressad morsa.... Fast allt det här är för Joels bästa så känner jag att det här är extremt svårt för mig. Jag försöker mitt bästa med att föra in små grejer från vår normala vardag i det här och jag försöker mit

Sjukhus-liv

Idag fick vi veta att jag blir kvar på sjukhuset med Joel ännu en vecka. Att hans antibiotika-kur ska vara 10 dagar intravenöst. Hans diagnos är fortfarande aggressiv urinvägsinfektion med e-Colit bakterien som spridit sig i blodet men läkarna är oense om vad som orsakat det. Ena säger att han är genetiskt benägen, andra säger att det är neonatal sepsis late onset och tredje säger att det ät oklart tills njurultran är gjord på onsdag. Men huvudsaken är nu att han återhämtar sig och hela tiden börjar må bättre! Idag hade vikten ännu stigit! I lördags gick han över födselvikten på 3450g till 3495g och idag väger han 3625g! Och idag firar vi 2 veckor. Dock på ett trist sätt med att vara här på sjukhuset. F och jag försöker få vardagen att fungera med att han besöker oss 2 gånger per dag och hämtar mat åt mig för det får jag inte här trots att jag ammar. Jobbigt läge för oss som familj och vår relation. Jag saknar ju honom så massor! Och jag skulle behöva ha honom här för avlastningen oc