Träningsnarkoman som tränar för hälsa, välmående på alla plan och en funktionell kropp. Styrkelyft, kettlebells, kroppsviktsövningar och TRX är mina droger. Också mammor bör träna.

Paleo som livsstil, inte diet.



söndag 3 juli 2016

Hon är här!

Måndagen den 27.6 kl. 21.08 föddes vår lilla fina dotter efter 12,5h från första regelbundna värkar till sista krystningen. 3660g och 51cm lång. Så självklart på något sätt att det var en flicka trots att jag tappade känslan för att det blir Karla Maria de sista månaderna. I våras tänkte jag bara på namnet Karla istället för pojknamn och tänkte att kanske de blir en flicka då men sen försvann känslan. Pulsen och magformen var ju tjejiga så därför så skämtade vi ofta att kanske det är en flicka då. Och så hade vi ju vår Karla i magen!

Förlossningen gick bra och jag var betydligt mer medveten om vad som hände än med Joel då jag var så trött då den förlossningen startade med att vattnet gick innan värkarna kom i gång och det tog 52h9min innan han kom ut... Och fy tusan! Betydligt mer ont gjorde det den här gången..... Och som jag gissade så borde jag ha fått proffshjälp med min rädsla för krystningsskedet. Kunde inte alls fokusera med all värk och panik på att krysta precis rätt hela tiden. Dessutom klarar jag tydligen ingen smärta, eller min smärttröskel är låg. Men som tur hejade F på mig vänligt men bestämt och barnmorskan tvingade mig att fortsätta. Men första tanken när Karla var ute var att "ALDRIG MER". Vi får se vad tiden säger ifall jag får bearbetat min rädsla för förlossningen ifall vi nångång ens tänker tanken på ett tredje barn.

Men första veckan har rullat på bra och vi vänjer oss med ett till barn. Joel är fantastisk storebror även om vissa stunder är svåra. Men jag respekterar hans känslor. Vi är tacksamma att hon är frisk men vi glömmer inte bort hur första tiden med Joel gick med blodförgiftning och sjukhusliv och hur snabbt det kan bli livsfara med ett spädbarn, finns alltid i bakhuvudet att allt kan vända snabbt. Men vi vågar ändå njuta av allt nu!

Träningen är så långt borta nu då kroppen verkligen skriker efter vila och återhämtning men satsar på att äta bra men energirikt så att det räcker till att tandemamma. Har redan på under en vecka tappat 7kg så sakta men säkert närmar jag mig min normalvikt. Men behåller gärna kanske 2-3kg mer än vad jag hade innan Karla. Var rätt mager då. När kroppen känns bra igen satsar jag på att bygga upp vardagsstyrka igen. Just nu räcker korta sakta mak promenixer. Men nog finns längtan där att känna igen sig i spegeln igen. Just nu tycker jag att mitt ansikte ser så annorlunda ut. Svullet och konstigt. Och muffinsmagen känns obekväm. Men den försvinner i rätt bra takt tycker jag nu. Men allt i sin tid! Jag respekterar verkligen min kropp och måste säga att den är fantastisk!
















- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar