Träningsnarkoman som tränar för hälsa, välmående på alla plan och en funktionell kropp. Styrkelyft, kettlebells, kroppsviktsövningar och TRX är mina droger. Också mammor bör träna.

Paleo som livsstil, inte diet.



söndag 31 juli 2016

Att komma i form

Som jag antog så skulle det ta längre att komma i form än efter graviditeten med Joel. Nu har det ju bara gått en månad efter förlossningen med Karla men det känns som det går lite trögt och jag har gått och blivit otålig. Magen försvinner bra tackvare maten och amning men vikten står stilla. Väntar så på att få börja träna med Kettlebells och tyngre med TRX så att det där envisa fettet på rumpan och låren skulle smälta bort... Men så länge stygnen är kvar där nere så vågar jag inte köra hårdare ännu. Magmusklerna verkar ha dragit ihop sig och knip- och magövningarna som sig fick i häftet med från BB känns som piece of cake. Så nu VILL jag träna, oooooorkar inte bara smygträna lätt. Det finns ännu en träningsfreak inom mig som längtar efter ordentliga träningspass. Jaja, får väl vänta lite till på de där envisa stygnen nudå. Vill ju inte orsaka några problem där nere precis... Andra gradens sfinkterruptur kan ju redan ge långvariga problem så jag vill inte få ännu mer problem ifall stygnen sku öppnas för tidigt. De ska ju smälta bort av sig själv när slemhinnan läker ihop...

Nåjo får nöja mig med lätta kroppsviktsövningar och raska promenader med en vagn lastad med två barn. Vagnens vikt tror jag ligger på 13-15kg, Joel ca 15kg och Karla ligger väl snart på 5kg. Och ifall jag har en skötväska med blir det säkert över 40kg vikt som jag skuffar fram! Gött!


















Lite muffinsmage kvar men huden drar rätt bra ihop sig. Tålamoooood. Undrar hur magen ser ut om en månad, då hade jag redan platt mage efter Joels förlossning. Men okej före den graviditeten hade jag grym bålstyrka och sixpack så hehe oddsen att magen är helt platt om en månad är väl inte så stora.



Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 27 juli 2016

1 månad

Idag är Karla 1 månad gammal! Tiden går verkligen fort med andra barnet. Men ändå har vi hunnit med massor trots en vecka av feber och aggressiv bröstinflammation för mig och hamnade ta en antibiotikakur trots att jag helst inte rör antibiotika. Skönt är det att det nu är över och vi har hunnit njuta av semester och vår nya familjemedlem. F har ännu semester i nästan 2 veckor så vi ska ännu semestra på.

Jag själv börjar ha ett grymt sug efter träning. Eller min rygg skriker efter mer styrka för att orka med bra hållning. Började förra veckan göra mer raska promenader och upphöjda armhävningar med olika bredd för att det ska ta på lite olika på armarna. Den här veckan började jag också med airsquats och det är en bra början. Vågar inte ännu ta någon vikt då jag ännu har stygn kvar efter min andra gradens sfinkterruptur... Men kan säga att träningsvärken är grym trots bara kroppsviktsträning då träningen har legat på is i 1,5 månad. Men skönt att börja komma tillbaka! Magen börjar också vara ett minne blott, finns knappt något kvar av muffinsmagen, lite ännu men den försvinner dag för dag! Nu ska jag bara börja få tillbaka min vardagsstyrka! Vikten står stilla nu, men har ca 8-9kg kvar till en vikt där jag tror att jag trivs och där jag inte är för mager för att orka tandemamma. Ganska bra har jag ändå fått bort största delen av gravidkilona, sista kilona ligger ännu på magen samt rumpa/lår men det försvinner i samband med mer träning och när musklerna hittar tillbaka. Vågen säger inte allt, kläderna/måttband gör det. Känns gött att rymmas rätt bra i sina XS jeansshorts även om de sitter mer tight än tidigare. Men de går över låren och spänner inte över magen! Hurra!



























Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 3 juli 2016

Hon är här!

Måndagen den 27.6 kl. 21.08 föddes vår lilla fina dotter efter 12,5h från första regelbundna värkar till sista krystningen. 3660g och 51cm lång. Så självklart på något sätt att det var en flicka trots att jag tappade känslan för att det blir Karla Maria de sista månaderna. I våras tänkte jag bara på namnet Karla istället för pojknamn och tänkte att kanske de blir en flicka då men sen försvann känslan. Pulsen och magformen var ju tjejiga så därför så skämtade vi ofta att kanske det är en flicka då. Och så hade vi ju vår Karla i magen!

Förlossningen gick bra och jag var betydligt mer medveten om vad som hände än med Joel då jag var så trött då den förlossningen startade med att vattnet gick innan värkarna kom i gång och det tog 52h9min innan han kom ut... Och fy tusan! Betydligt mer ont gjorde det den här gången..... Och som jag gissade så borde jag ha fått proffshjälp med min rädsla för krystningsskedet. Kunde inte alls fokusera med all värk och panik på att krysta precis rätt hela tiden. Dessutom klarar jag tydligen ingen smärta, eller min smärttröskel är låg. Men som tur hejade F på mig vänligt men bestämt och barnmorskan tvingade mig att fortsätta. Men första tanken när Karla var ute var att "ALDRIG MER". Vi får se vad tiden säger ifall jag får bearbetat min rädsla för förlossningen ifall vi nångång ens tänker tanken på ett tredje barn.

Men första veckan har rullat på bra och vi vänjer oss med ett till barn. Joel är fantastisk storebror även om vissa stunder är svåra. Men jag respekterar hans känslor. Vi är tacksamma att hon är frisk men vi glömmer inte bort hur första tiden med Joel gick med blodförgiftning och sjukhusliv och hur snabbt det kan bli livsfara med ett spädbarn, finns alltid i bakhuvudet att allt kan vända snabbt. Men vi vågar ändå njuta av allt nu!

Träningen är så långt borta nu då kroppen verkligen skriker efter vila och återhämtning men satsar på att äta bra men energirikt så att det räcker till att tandemamma. Har redan på under en vecka tappat 7kg så sakta men säkert närmar jag mig min normalvikt. Men behåller gärna kanske 2-3kg mer än vad jag hade innan Karla. Var rätt mager då. När kroppen känns bra igen satsar jag på att bygga upp vardagsstyrka igen. Just nu räcker korta sakta mak promenixer. Men nog finns längtan där att känna igen sig i spegeln igen. Just nu tycker jag att mitt ansikte ser så annorlunda ut. Svullet och konstigt. Och muffinsmagen känns obekväm. Men den försvinner i rätt bra takt tycker jag nu. Men allt i sin tid! Jag respekterar verkligen min kropp och måste säga att den är fantastisk!
















- Posted using BlogPress from my iPhone