Träningsnarkoman som tränar för hälsa, välmående på alla plan och en funktionell kropp. Styrkelyft, kettlebells, kroppsviktsövningar och TRX är mina droger. Också mammor bör träna.

Paleo som livsstil, inte diet.



onsdag 25 maj 2016

V37

Hej och hå! Här är man i v37 redan. Kan väl säga att det är ännu tyngre och känner mig så klumpig men överlever ändå. Blir inte mycket träning men försöker promenera så gott som varje dag i snigeltakt i alla fall så att jag rör på mig. Lite upphöjda armhävningar och bänkdips kan jag göra men squats fungerar inte alls numer när babyn har fixerat sig. Men just nu känns det rätt gött trots mitt läge. Solen skiner och jag får leva i maxikjolar- och klänningar!

Jag har en beställning åt babyn att komma mellan ett par datum men vi får se, känner på mig att det är en envis vilding i magen som inte kommer då jag tycker, haha! Men hoppas verkligen det inte går 2 veckor på övertid!

Här har ni årets bikiniform, hahahah! Sen blir det degmage resten av sommaren, tjusigt. Nä men hoppas magen drar ihop sig relativt snabbt, sådär som den gjorde med Joel. Och att vätskan släpper och celluliterna minskar i samband med amning.









- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 13 maj 2016

V35

Nu går veckorna nog fort igen! Shit ska ju föda snart! Blev så realistiskt när jag var på rutinkontroll igår då hälsovårdaren började fråga hur jag känner inför förlossningen. Ha ju inte riktigt tänkt desto mer på det för att inte skrämma upp mig och börja oroa mig. Förlossningen med Joel var ju väldigt jobbig och för att vara ärlig så har jag lite rädslor inför en ny förlossning. Men ha trängt det lite åt sidan men nu så snurrar de nog i tankarna igen. Mest kring att få bra hjälp med smärtlindring i tid och inte behöva ligga och dö av smärtor i 52h 9min..... På nästa rutinkontroll ska vi gå igenom smärtlindrings alternativ så att jag bättre vet vad jag ska kräva den här gången. Troligen livmoderhalsbedövning istället för epidural då jag upplevde en försenad epidural som väldigt obehaglig i och med att narkosläkaren stack snett eller något då det var härligt smärtsamt och jag i flera veckor efter hade ont i ryggen på det stället där han stack in nålen. Så att sådant.

Annars så börjar de gå upp för mig att snart är babyn här. 5 ynka veckor kvar till BF och jag har inte grävt fram babykläderna ännu från förrådet, inte tagit fram liggdelen till vagnen, inte funderat på skötbordsalternativ till toan, inte packat BB-väskan eller funderat på vad jag ska ha med. Borde ju börja göra sådant!!! Tänk om babyn kommer redan i v38-39?! Borde förbereda mig lite bättre! Nåjo, bara vi kommer hem igen ska jag ta itu med det här. Vi reser runt lite nu hos mina föräldrar och Fs jobbresor. Men snart är vi hemma igen i några veckor så att man hinner förbereda sig.

Annars så vankar jag på dagligen med små promenader, gör lite armhävningar, bänkdips och försiktiga kroppsvikts squats. Bättre än inget! Väntar ivrigt på att bli smidig igen. Haha tänk att jag ännu med Joel i magen var på gymmet i v39 och tränade hemma rätt bra ännu dagen innan vattnet gick!! Så annorlunda kan graviditeter vara.

Har ju fått höra en hel del om min viktuppgång och magstorlek men den här veckan har jag fått två underbara kommentarer som höjt självförtroendet! "Inte har du ju alls stor mage!" kom av en som inte sett mig på länge men hade fått höra av en annan att jag är enorm... Och på rutinkontrollen frågade hälsovårdaren när jag stod på vågen var jag gömmer mina ca 16kg som jag har gått upp då jag är så liten och nätt. Plus att min mage växer precis enligt medelkurvan. Kan berätta att jag behövde höra sånt emellanåt istället för alla negativa kommentarer.....!





- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 7 maj 2016

Förrgårs angst

Antar att jag kände mig rätt angstig när jag skrev förra inlägget. Hela dagen var intensiv och jag var super trött. Men jo, det är supertungt att vara gravid nu i värmen men samtidigt njuter jag av att kunna gå med bara topp och en härlig och mjuk maxikjol istället för att tränga in mig i leggings och för små jeans. Och vikten, jag vägde mig efter en ca månads paus. Vikten har stått still även om magen har vuxit enormt, har nog tappat en del vätska och svullnad då jag verkligen har satsat på att skippa onödiga kolhydrater på senaste tiden. Har ätit mig mer mätt på avokado, nötter och ägg osv. Minskat frukten och tex fullkornsrisprodukter som jag använt mig av. Känns betydligt bättre då i kroppen. Ska fortsätta i den riktningen, är mindre hungrig också då. Så skönt att hålla blodsockret stabilt utan att måsta småäta hela tiden. Under bara amningen med Joel var jag tvungen att höja kolhydratsintaget och börja äta en del ris tex men nu som gravid verkar jag inte klara av extra kolhydrater utan att svullna upp, även om jag ännu ammar min snuttmaratonare väldigt mycket igen sedan v29. Mjölken började väl öka igen då när han hittade tillbaka till att amma massor, haha! Men bra att inse hur man ska justera kosten.

Blev också så trött på att vissa hela tiden säger "men oj vad tjock du är nu" och HELA tiden säger det. Jag har skrivit om det förr men JAG ORKAR INTE HÖRA SÅDANT. Ingen har rätt att säga sådant, inte ens om en gravid!!! Att få höra sådant sänker mitt självförtroende och det tar hårt nu med alla gravidhormoner.

Men nu ska jag orka sista månaden och sedan i sommar ska jag promenixa och amma bort allt onödigt. Gött!






- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 5 maj 2016

Tungt

Jag väntar på midsommarveckan mer än någonsin eller egentligen redan fulla 38 veckor. Jag orkar inte mer vara tung och klumpig. Trodde inte det skulle ta så hårt på mig att bli större men det är sjukt jobbigt. Vill inte ens väga mig mer. Men borde väl göra innan nästa vecka då jag ska på nästa rutinkontroll så att jag inte får chock där...

Kan knappt träna mer, försöker köra små pass med bänkdips och armhävningar men squatsen kan jag just nu glömma pga babyns huvud dåligt placerad mellan benen... Men försöker med dagliga långsamma promenader och att skära ner på onödiga kolhydrater när träningen blir så lätt. Men det känns som kroppen bara ändå samlar på sig mer kilon hur jag än försöker hålla den kontrollerad. Att inte kunna träna tillräckligt gör tydligen att jag samlar på mig kilon även om jag inte överäter eller äter ohälsosamt. Jag behövt helt tydligt träning.

Har mentalt svårt med att acceptera att vågen kanske till och med slutar på ca 20kg extra från startvikten. Vet att jag var mager innan graviditeten och att magra oftast ökar mer i vikt än vad en med mer "normalvikt" gör men ändå. Klarar inte av tanken att ha så mycket extravikt. Och just nu avskyr jag min spegelbild. Allt extra fett ha verkligen lagt sig på höfterna och benen. Lite på överkroppen också men där e de lixåm mest egentligen bara babymagen. Jag klarar inte av att vara tjock, jag mår inte bra då. Har svårt att tro på de som säger att de är tjocka och trivs med sin kropp. Hur kan man vara lycklig/trivas när man är klumpig, tung och har värk på diverse ställen på kroppen på grund av extra vikt? Jag njuter betydligt mer av livet när jag är rörlig och kroppen är fri från onödig värk och krämpor!

Förlåt för deprimerat inlägg men brist på träning sänker mitt välmående. Mår inte bra som soffpotatis. Kan bara konstatera att jag var lycklig som kunde träna och må så bra som gravid med Joel i magen. Då med bra och relativt hård träning, bra sömn och krämpfri graviditet lyckades jag ha kontrollerad viktuppgång och må både psykiskt och fysiskt bättre. Ifall jag nångång är gravid igen efter denna gång så kommer jag nog att sträva efter att kunna sova och träna bättre.

Annars så njuter vi nog av vädret och att vara ute största delen av dagen. Älskar värme och sol! Kul med lite fräknar och färg.

Men det kunde gärna vara tex v38 nu så att babyn i princip är redo att komma men är i v34 så helst ska babyn stanna inne en månad ännu. Men tiden sku kunna gå fortare nu... V38 kom nuuuuuuuu!



När jag inte kan göra squats så blir min rumpa platt och hängig.











- Posted using BlogPress from my iPhone