Träningsnarkoman som tränar för hälsa, välmående på alla plan och en funktionell kropp. Styrkelyft, kettlebells, kroppsviktsövningar och TRX är mina droger. Också mammor bör träna.

Paleo som livsstil, inte diet.



torsdag 29 september 2016

3 månader efter förlossning

Ja inte var det igår men jag lever, haha! Jag tränar på och balanserar vardagen som gräsänka med två barn. Det går bra trots att det är en utmaning. Men jo. Har problem med karpaltunnel-syndrom sedan en dryg månad tillbaka så kan inte träna 100% så som jag vill. Kettlebellsen är big no no just nu. Men TRX går bra som tur. Annars sku jag bli tokig.

För en månad sedan tänkte jag redan under trötta dagar att jag aldrig kommer att få en platt mage igen och att huden alltid kommer vara som gelé på min mage. Nu 3 månader efter förlossning så är jag överraskad! Har förstås kvar lös hud men de drar ihop sig och hej magen börjar se platt ut igen! Hurraaaaaa! Är inte där ännu men en rejäl bit på vägen! Med Joel gick det lätt men då var jag så hårt tränad men nu med Karla hade jag inte samma förutsättningar. Men jag har ändå lyckats ganska bra utan överdriven hård träning men med styrka, kondition (cykling och vagnpromenixer) och bra mat. Tandemamningen hjälper också en bit på vägen. Gött! Vikten ligger ännu ca 5-6kg ovanför målvikt men måttbandet säger mer och alla för stora efterförlossning-kläder. Nu ska jag fortsätta på samma väg och så är jag nog snart där med en kropp som jag trivs med och som orkar med en aktiv vardag med två barn!

Här är två svettiga efter träning bilder. Och nej jag bidrar inte till kroppshets nu utan jag är bara nöjd med vad min kropp kan åstadkomma efter att ha fött två barn! Är så grymt trött på att stora muffinsmagar är det enda som är acceptabelt då man har fött barn. Det är sårande att påstå att det är "den riktiga mammakroppen" så som det ofta talas om i media.






- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 5 augusti 2016

Tyngre träning

Idag insåg jag att jag är redo för lite tyngre träning igen. Bara kroppsviktsträning ger inte samma stimulans mer och jag kände att jag är redo att testa min lättaste kettlebell igen. Fy tusan vad skönt det var att få känna hur musklerna jobbar! Nu ska jag komma tillbaka! Körde 5x10 på alla övningar. Blev goblet squats, oh pressar och rodd. Grymt skönt! Håller min kropp ska jag snart lägga till swingar och marklyft. Känner verkligen att jag vill tighta till mig nu. Är så trött på en degig kropp med ca 7kg övervikt. Trivs inte med muffinsmage och jag är inte den personen som går runt och skyller på att jag har fött två barn och därför låter kroppen förfalla. Nu ska jag bli tight och stark igen! Och det krävs att jag gör något åt saken och inte bara gnäller över hur jag inte trivs med min kropp.












Denna muffinsmage ska bort nu och kroppen ska bli tight igen!

Posted using BlogPress from my iPhone

Träningsplanering

Sitter och smider lite träningsplaner för idag. Tänkte köra träningen i samband med dagens promenad. Dags att börja forma rumpan igen! Plus lite upphöjda armhävningar och rodd. Hittade lite inspiration på Instagram. Vår vagn är ju toppen träningsredskap! Toppen för PWs och jogging men också som redskap för kroppsviktsträning!









Sådär på tal om vagnar så var det flera som kritiserade vårt vagnval innan Karla kom. Men hittills har jag varit nöjd med den som syskonvagn. Enda är att Karla inte alltid trivs att ligga ner i nyfödd-delen då hon är vaken. Så länge hon ligger i nyfödd-delen så tror jag att det är vårt enda problem. Bara hon blir redo för parent-facing sittdelen tror jag att det löser sig! Får än så länge bara alltid ha med bärselen för hennes vakna stunder.

Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 31 juli 2016

Att komma i form

Som jag antog så skulle det ta längre att komma i form än efter graviditeten med Joel. Nu har det ju bara gått en månad efter förlossningen med Karla men det känns som det går lite trögt och jag har gått och blivit otålig. Magen försvinner bra tackvare maten och amning men vikten står stilla. Väntar så på att få börja träna med Kettlebells och tyngre med TRX så att det där envisa fettet på rumpan och låren skulle smälta bort... Men så länge stygnen är kvar där nere så vågar jag inte köra hårdare ännu. Magmusklerna verkar ha dragit ihop sig och knip- och magövningarna som sig fick i häftet med från BB känns som piece of cake. Så nu VILL jag träna, oooooorkar inte bara smygträna lätt. Det finns ännu en träningsfreak inom mig som längtar efter ordentliga träningspass. Jaja, får väl vänta lite till på de där envisa stygnen nudå. Vill ju inte orsaka några problem där nere precis... Andra gradens sfinkterruptur kan ju redan ge långvariga problem så jag vill inte få ännu mer problem ifall stygnen sku öppnas för tidigt. De ska ju smälta bort av sig själv när slemhinnan läker ihop...

Nåjo får nöja mig med lätta kroppsviktsövningar och raska promenader med en vagn lastad med två barn. Vagnens vikt tror jag ligger på 13-15kg, Joel ca 15kg och Karla ligger väl snart på 5kg. Och ifall jag har en skötväska med blir det säkert över 40kg vikt som jag skuffar fram! Gött!


















Lite muffinsmage kvar men huden drar rätt bra ihop sig. Tålamoooood. Undrar hur magen ser ut om en månad, då hade jag redan platt mage efter Joels förlossning. Men okej före den graviditeten hade jag grym bålstyrka och sixpack så hehe oddsen att magen är helt platt om en månad är väl inte så stora.



Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 27 juli 2016

1 månad

Idag är Karla 1 månad gammal! Tiden går verkligen fort med andra barnet. Men ändå har vi hunnit med massor trots en vecka av feber och aggressiv bröstinflammation för mig och hamnade ta en antibiotikakur trots att jag helst inte rör antibiotika. Skönt är det att det nu är över och vi har hunnit njuta av semester och vår nya familjemedlem. F har ännu semester i nästan 2 veckor så vi ska ännu semestra på.

Jag själv börjar ha ett grymt sug efter träning. Eller min rygg skriker efter mer styrka för att orka med bra hållning. Började förra veckan göra mer raska promenader och upphöjda armhävningar med olika bredd för att det ska ta på lite olika på armarna. Den här veckan började jag också med airsquats och det är en bra början. Vågar inte ännu ta någon vikt då jag ännu har stygn kvar efter min andra gradens sfinkterruptur... Men kan säga att träningsvärken är grym trots bara kroppsviktsträning då träningen har legat på is i 1,5 månad. Men skönt att börja komma tillbaka! Magen börjar också vara ett minne blott, finns knappt något kvar av muffinsmagen, lite ännu men den försvinner dag för dag! Nu ska jag bara börja få tillbaka min vardagsstyrka! Vikten står stilla nu, men har ca 8-9kg kvar till en vikt där jag tror att jag trivs och där jag inte är för mager för att orka tandemamma. Ganska bra har jag ändå fått bort största delen av gravidkilona, sista kilona ligger ännu på magen samt rumpa/lår men det försvinner i samband med mer träning och när musklerna hittar tillbaka. Vågen säger inte allt, kläderna/måttband gör det. Känns gött att rymmas rätt bra i sina XS jeansshorts även om de sitter mer tight än tidigare. Men de går över låren och spänner inte över magen! Hurra!



























Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 3 juli 2016

Hon är här!

Måndagen den 27.6 kl. 21.08 föddes vår lilla fina dotter efter 12,5h från första regelbundna värkar till sista krystningen. 3660g och 51cm lång. Så självklart på något sätt att det var en flicka trots att jag tappade känslan för att det blir Karla Maria de sista månaderna. I våras tänkte jag bara på namnet Karla istället för pojknamn och tänkte att kanske de blir en flicka då men sen försvann känslan. Pulsen och magformen var ju tjejiga så därför så skämtade vi ofta att kanske det är en flicka då. Och så hade vi ju vår Karla i magen!

Förlossningen gick bra och jag var betydligt mer medveten om vad som hände än med Joel då jag var så trött då den förlossningen startade med att vattnet gick innan värkarna kom i gång och det tog 52h9min innan han kom ut... Och fy tusan! Betydligt mer ont gjorde det den här gången..... Och som jag gissade så borde jag ha fått proffshjälp med min rädsla för krystningsskedet. Kunde inte alls fokusera med all värk och panik på att krysta precis rätt hela tiden. Dessutom klarar jag tydligen ingen smärta, eller min smärttröskel är låg. Men som tur hejade F på mig vänligt men bestämt och barnmorskan tvingade mig att fortsätta. Men första tanken när Karla var ute var att "ALDRIG MER". Vi får se vad tiden säger ifall jag får bearbetat min rädsla för förlossningen ifall vi nångång ens tänker tanken på ett tredje barn.

Men första veckan har rullat på bra och vi vänjer oss med ett till barn. Joel är fantastisk storebror även om vissa stunder är svåra. Men jag respekterar hans känslor. Vi är tacksamma att hon är frisk men vi glömmer inte bort hur första tiden med Joel gick med blodförgiftning och sjukhusliv och hur snabbt det kan bli livsfara med ett spädbarn, finns alltid i bakhuvudet att allt kan vända snabbt. Men vi vågar ändå njuta av allt nu!

Träningen är så långt borta nu då kroppen verkligen skriker efter vila och återhämtning men satsar på att äta bra men energirikt så att det räcker till att tandemamma. Har redan på under en vecka tappat 7kg så sakta men säkert närmar jag mig min normalvikt. Men behåller gärna kanske 2-3kg mer än vad jag hade innan Karla. Var rätt mager då. När kroppen känns bra igen satsar jag på att bygga upp vardagsstyrka igen. Just nu räcker korta sakta mak promenixer. Men nog finns längtan där att känna igen sig i spegeln igen. Just nu tycker jag att mitt ansikte ser så annorlunda ut. Svullet och konstigt. Och muffinsmagen känns obekväm. Men den försvinner i rätt bra takt tycker jag nu. Men allt i sin tid! Jag respekterar verkligen min kropp och måste säga att den är fantastisk!
















- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 16 juni 2016

Rastlös

Jahap v40 på G nu och jag är extremt rastlös. Ännu förra veckan kunde jag promenixa och göra bänkdips och upphöjda armhävningar. Men något svängde förra fredagen. Har försökt sakta mak vanka framåt ens lite nu varje dag men nu är trycket neråt så starkt att det känns som hela mitt underliv ska spricka plus att jag får så mycket sammandragningar om jag rör en fena. Ännu idag sku babyn gå hållas inne tills ca kl22 men efter det är det fritt fram att komma. F är ute på skärgårdskryssning med jobbet så han är tillgänglig först efter 21.30. Men nu sku babyn få börja komma. Är så rastlös och tung att det inte är klokt. Kan inte röra mig som jag vill och allt känns så klumpigt och svårt. Plus att det har ösregnat hela dagen så både jag och Joel har innedag och det är en rejäl utmaning med en 2,5 åring. På tok för mycket padda så att jag skäms. Men vi har bakat, duschat, ritat, lekt med bilar, läst etc. Och så är vi hos mina föräldrar där det finns begränsat med leksaker jämfört med hemma. Hemma är det lättare med innedagar ifall det bara öser ner och stormar.

Gääääh! Håll alla tummar och tår att förlossningen startar ikväll! Orkar inte vara gravid mer.

Jag vill träääänaaa! Och orka röra mig. Just nu sitter jag bara och små äter av uttråkning....

Nåja max 2 veckor kvar nudå.... Sen är det dags att bli fit igen! Bort med all extra vätska och bygga upp musklerna igen. Blir en stark mamma igen som orkar med vardagen på alla plan.






- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 6 juni 2016

Here we go again

Och så är vi igen hos mina föräldrar, har knappt varit hemma sedan slutet av april. Men så länge F är mycket på jobbresor så känns det tryggast att ha barnvakt nära till hands då jag går in i v39 imorgon. Hemma i Åbo finns ingen 100% barnvakt, bara en massa kanske och så tar det ändå tid innan någon av våra föräldrar kan komma och ta hand om Joel. Vill inte vara ensam när värkarna kommer igång.

Känns lite som jag inte alls är förberedd på att babyn kommer. Plockade med lite kläder ifall babyn kommer innan beräknat men har inte packat min förlossningsväskan ens ännu.. Suck!

Annars så vankar jag framåt, försöker gå promenixer dagligen och sedan tränar jag ännu ett par gånger i veckan med träningsgummiband. Blir armar och rygg. Squats är fortfarande ett big no no då babyn har fixerat sig och det känns obehagligt. Satsar på att äta bra och så lite vätskebindande mat så mår jag rätt bra. Men nog känner jag suget efter att få börja träna påriktigt igen! Ska bli så kul att komma igång!















- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 25 maj 2016

V37

Hej och hå! Här är man i v37 redan. Kan väl säga att det är ännu tyngre och känner mig så klumpig men överlever ändå. Blir inte mycket träning men försöker promenera så gott som varje dag i snigeltakt i alla fall så att jag rör på mig. Lite upphöjda armhävningar och bänkdips kan jag göra men squats fungerar inte alls numer när babyn har fixerat sig. Men just nu känns det rätt gött trots mitt läge. Solen skiner och jag får leva i maxikjolar- och klänningar!

Jag har en beställning åt babyn att komma mellan ett par datum men vi får se, känner på mig att det är en envis vilding i magen som inte kommer då jag tycker, haha! Men hoppas verkligen det inte går 2 veckor på övertid!

Här har ni årets bikiniform, hahahah! Sen blir det degmage resten av sommaren, tjusigt. Nä men hoppas magen drar ihop sig relativt snabbt, sådär som den gjorde med Joel. Och att vätskan släpper och celluliterna minskar i samband med amning.









- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 13 maj 2016

V35

Nu går veckorna nog fort igen! Shit ska ju föda snart! Blev så realistiskt när jag var på rutinkontroll igår då hälsovårdaren började fråga hur jag känner inför förlossningen. Ha ju inte riktigt tänkt desto mer på det för att inte skrämma upp mig och börja oroa mig. Förlossningen med Joel var ju väldigt jobbig och för att vara ärlig så har jag lite rädslor inför en ny förlossning. Men ha trängt det lite åt sidan men nu så snurrar de nog i tankarna igen. Mest kring att få bra hjälp med smärtlindring i tid och inte behöva ligga och dö av smärtor i 52h 9min..... På nästa rutinkontroll ska vi gå igenom smärtlindrings alternativ så att jag bättre vet vad jag ska kräva den här gången. Troligen livmoderhalsbedövning istället för epidural då jag upplevde en försenad epidural som väldigt obehaglig i och med att narkosläkaren stack snett eller något då det var härligt smärtsamt och jag i flera veckor efter hade ont i ryggen på det stället där han stack in nålen. Så att sådant.

Annars så börjar de gå upp för mig att snart är babyn här. 5 ynka veckor kvar till BF och jag har inte grävt fram babykläderna ännu från förrådet, inte tagit fram liggdelen till vagnen, inte funderat på skötbordsalternativ till toan, inte packat BB-väskan eller funderat på vad jag ska ha med. Borde ju börja göra sådant!!! Tänk om babyn kommer redan i v38-39?! Borde förbereda mig lite bättre! Nåjo, bara vi kommer hem igen ska jag ta itu med det här. Vi reser runt lite nu hos mina föräldrar och Fs jobbresor. Men snart är vi hemma igen i några veckor så att man hinner förbereda sig.

Annars så vankar jag på dagligen med små promenader, gör lite armhävningar, bänkdips och försiktiga kroppsvikts squats. Bättre än inget! Väntar ivrigt på att bli smidig igen. Haha tänk att jag ännu med Joel i magen var på gymmet i v39 och tränade hemma rätt bra ännu dagen innan vattnet gick!! Så annorlunda kan graviditeter vara.

Har ju fått höra en hel del om min viktuppgång och magstorlek men den här veckan har jag fått två underbara kommentarer som höjt självförtroendet! "Inte har du ju alls stor mage!" kom av en som inte sett mig på länge men hade fått höra av en annan att jag är enorm... Och på rutinkontrollen frågade hälsovårdaren när jag stod på vågen var jag gömmer mina ca 16kg som jag har gått upp då jag är så liten och nätt. Plus att min mage växer precis enligt medelkurvan. Kan berätta att jag behövde höra sånt emellanåt istället för alla negativa kommentarer.....!





- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 7 maj 2016

Förrgårs angst

Antar att jag kände mig rätt angstig när jag skrev förra inlägget. Hela dagen var intensiv och jag var super trött. Men jo, det är supertungt att vara gravid nu i värmen men samtidigt njuter jag av att kunna gå med bara topp och en härlig och mjuk maxikjol istället för att tränga in mig i leggings och för små jeans. Och vikten, jag vägde mig efter en ca månads paus. Vikten har stått still även om magen har vuxit enormt, har nog tappat en del vätska och svullnad då jag verkligen har satsat på att skippa onödiga kolhydrater på senaste tiden. Har ätit mig mer mätt på avokado, nötter och ägg osv. Minskat frukten och tex fullkornsrisprodukter som jag använt mig av. Känns betydligt bättre då i kroppen. Ska fortsätta i den riktningen, är mindre hungrig också då. Så skönt att hålla blodsockret stabilt utan att måsta småäta hela tiden. Under bara amningen med Joel var jag tvungen att höja kolhydratsintaget och börja äta en del ris tex men nu som gravid verkar jag inte klara av extra kolhydrater utan att svullna upp, även om jag ännu ammar min snuttmaratonare väldigt mycket igen sedan v29. Mjölken började väl öka igen då när han hittade tillbaka till att amma massor, haha! Men bra att inse hur man ska justera kosten.

Blev också så trött på att vissa hela tiden säger "men oj vad tjock du är nu" och HELA tiden säger det. Jag har skrivit om det förr men JAG ORKAR INTE HÖRA SÅDANT. Ingen har rätt att säga sådant, inte ens om en gravid!!! Att få höra sådant sänker mitt självförtroende och det tar hårt nu med alla gravidhormoner.

Men nu ska jag orka sista månaden och sedan i sommar ska jag promenixa och amma bort allt onödigt. Gött!






- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 5 maj 2016

Tungt

Jag väntar på midsommarveckan mer än någonsin eller egentligen redan fulla 38 veckor. Jag orkar inte mer vara tung och klumpig. Trodde inte det skulle ta så hårt på mig att bli större men det är sjukt jobbigt. Vill inte ens väga mig mer. Men borde väl göra innan nästa vecka då jag ska på nästa rutinkontroll så att jag inte får chock där...

Kan knappt träna mer, försöker köra små pass med bänkdips och armhävningar men squatsen kan jag just nu glömma pga babyns huvud dåligt placerad mellan benen... Men försöker med dagliga långsamma promenader och att skära ner på onödiga kolhydrater när träningen blir så lätt. Men det känns som kroppen bara ändå samlar på sig mer kilon hur jag än försöker hålla den kontrollerad. Att inte kunna träna tillräckligt gör tydligen att jag samlar på mig kilon även om jag inte överäter eller äter ohälsosamt. Jag behövt helt tydligt träning.

Har mentalt svårt med att acceptera att vågen kanske till och med slutar på ca 20kg extra från startvikten. Vet att jag var mager innan graviditeten och att magra oftast ökar mer i vikt än vad en med mer "normalvikt" gör men ändå. Klarar inte av tanken att ha så mycket extravikt. Och just nu avskyr jag min spegelbild. Allt extra fett ha verkligen lagt sig på höfterna och benen. Lite på överkroppen också men där e de lixåm mest egentligen bara babymagen. Jag klarar inte av att vara tjock, jag mår inte bra då. Har svårt att tro på de som säger att de är tjocka och trivs med sin kropp. Hur kan man vara lycklig/trivas när man är klumpig, tung och har värk på diverse ställen på kroppen på grund av extra vikt? Jag njuter betydligt mer av livet när jag är rörlig och kroppen är fri från onödig värk och krämpor!

Förlåt för deprimerat inlägg men brist på träning sänker mitt välmående. Mår inte bra som soffpotatis. Kan bara konstatera att jag var lycklig som kunde träna och må så bra som gravid med Joel i magen. Då med bra och relativt hård träning, bra sömn och krämpfri graviditet lyckades jag ha kontrollerad viktuppgång och må både psykiskt och fysiskt bättre. Ifall jag nångång är gravid igen efter denna gång så kommer jag nog att sträva efter att kunna sova och träna bättre.

Annars så njuter vi nog av vädret och att vara ute största delen av dagen. Älskar värme och sol! Kul med lite fräknar och färg.

Men det kunde gärna vara tex v38 nu så att babyn i princip är redo att komma men är i v34 så helst ska babyn stanna inne en månad ännu. Men tiden sku kunna gå fortare nu... V38 kom nuuuuuuuu!



När jag inte kan göra squats så blir min rumpa platt och hängig.











- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 16 april 2016

Relaxinhormon

Häromdagen slog det mig att orsaken till varför jag såklart får så lätt värk nu den här graviditeten är att jag ammar och att Joel har börjat amma dygnet runt igen sedan mjölken började öka igen efter v29. När man ammar ökar ju relaxinhormonet i kroppen och det löser upp leder osv. Hade inte alls tänkt på det och att det kan vara kopplingen varför jag så lätt får ont i höfterna tex då jag gjort squats. Och så är jag ju omföderska så lederna löser upp och öppnar sig lättare och snabbare den här gången. Så en kombination av det har bråkat med mig de senaste veckorna. Tänk att graviditeter kan vara så olika! Så gott som krämpfri med Joel och nu har jag en massa olika krämpor. Men då sov jag gott, kunde träna betydligt mer och var ännu striktare med mat. Men jag tror sömnen och mer regelbunden träning (var i bättre fysiskt skick med Joel i magen) är det som är skillnaden mellan dessa graviditeter.

Den här träningsveckan började rätt bra med 3 olika pass men nu så har jag haft döont i höfterna så har fått ta och vila. Tydligen blir det nu väldigt situationsanpassade träningsveckor hädanefter, kan inte planera så mycket. Så konstigt att vara i en sådan här situation då man förr har kunnat planera träningen betydligt bättre och kunna följa planerna rätt bra.

Nåja men nu ska jag köra ett litet lördagspass, en 10 minuter AMRAP med armhävningar, bänkdips och kroppsvikts-squats. Gött!









- Posted using BlogPress from my iPhone