Träningsnarkoman som tränar för hälsa, välmående på alla plan och en funktionell kropp. Styrkelyft, kettlebells, kroppsviktsövningar och TRX är mina droger. Också mammor bör träna.

Paleo som livsstil, inte diet.



lördag 23 augusti 2014

Är jag fångad i den typiska kvinnofällan? Är jag nertryckt och svag? Är jag tvingad till att vara hemma och ta hand om vårt barn?

Nu måste jag kläcka ur mig. Jag blir rent ut sagt förbannad på personer som tycker att det är en kvinnofälla att vara vårdledig och hemska saker när mamman med glädje vill vara den som tar vårdledigheten.  Och att samhälle borde sätta ett tvång på hur man som familj löser saken om vem som är hemma med barnet/barnen. Jag tror ALDRIG på tvång. Alla familjer är olika, har olika behov och intressen. Man måste som familj få ha den möjligheten att situationsanpassa enligt den egna situationen! Man kan ALDRIG sätta in alla familjer i ett och samma fack.

Jag ÄLSKAR och NJUTER av att få vara den som troligen kommer att sköta största delen av vårdledigheten! Jag älskar att jag får vara hemma med Joel, att jag får ge honom en bra vardag som stöder hans utveckling, att jag får öva på att upprätthålla målinriktad pedagogisk"verksamhet". Att F är den som för tillfället jobbar gör inte honom till en sämre pappa! VI råkar ha denna fördelning just nu och vara nöjda med situationen. Vi har diskuterat saken och vi har inte valt att jag stannar hemma för att vi skulle få mindre pengar om F skulle stanna hemma. Utan tvärtom! Det är jag som förtjänar mer med mitt yrkesval. MEN ändå är jag den som stannar hemma. Vi får leva lite tightare, inte spontanshoppa och resa runt. MEN jag ser det som LYX att Joel får vara hemma med en av föräldrarna och SLIPPER börja på dagis på tok för tidigt, komma in i en allt för stor grupp med personal som inte känner honom och inte har tid och möjlighet att ge honom den uppmärksamhet som han behöver. Han kan för tusan inte prata, han kan inte gå, han kan inte klä på sig, han kan inte äta själv. Han behöver hjälp med precis ALLTING.

Jag avskyr tanken om att det skulle bli tvång på att dela vårdledigheten jämnt. Att den föräldern som ÄLSKAR att vara vårdledig blir tvingad att komma ut i arbetslivet igen. Och den föräldern i familjen som jobbar, SOMSAGT den föräldern är inte sämre på något sätt än den som stannar hemma. Vi alla har olika intressen och uppgifter i våra familjer. Jag råkar vara en kvinna som älskar att sköta hemmet, laga mat och ta hand om vår son största delen av dygnet då jag är hemma med honom på dagarna. Är jag då en svag och nertryckt kvinna som är fast i den "typiska" kvinnofällan?! Nej, det anser jag inte. Jag är till personligheten denna typ som ser detta som mitt livs uppgift, att få ta hand om min familj. Min karriär är inte alls viktig jämfört med uppgiften att få ta hand om min familj! Det har länge varit min dröm att bli mamma och att få ta hand om mitt barn länge hemma. F är mer karriärsinriktad till personligheten och har tydliga mål med hur han vill utvecklas på det området. Är han då en kvinnoförtryckare och sämre pappa som är denna typ av person och vill satsa på karriären och vara den som hämtar hem pengarna?! NEJ verkligen inte. Det är så vi har valt att leva våra liv. Det ska finnas möjlighet att få välja och bygga sin vardag på ett sätt som familjen känner sig bekväm med!

Just nu finns möjligheten här i Finland för både mamman och pappan att välja vem som stannar hemma och vem som jobbar. VARFÖR I HELA VÄRLDEN skulle man ta bort valmöjligheten?! Förlåt nu bara men jag AVSKYR när folk i jämställdhetens namn vill tvinga in alla människor i ett och samma lilla fack och menar att alla ska tycka och tänka som de. Tvång leder aldrig någon vart, bara till olyckliga mammor och pappor. Och att det nu finns valmöjligheten, det är ju så jämställt som man bara kan ha det utan att ha någon form av tvång. Nu får varje familj göra så som de anser att passar deras familj bäst.

Och ni som påstår att de flesta kvinnor som är hemma är tvingade till det. Nep, det finns faktiskt vi kvinnor som vill vara hemma med våra barn, vi som helt frivilligt utan någon tvång älskar att vara den föräldern som är hemma.

Punkt slut!





tisdag 5 augusti 2014

En rikedom

Jahapp, bloggen verkar vara på semester ser jag, haha! Long time no see. Vi semestrar på för fullt. Eller nåja, F´s ledighet tog slut idag då han återgick till jobbet efter en tid av sjukskrivning, han har haft knäet sönder. Men vi fick lite extra tid som familj och att få njuta av hettan tillsammans! Vi har varit ute på stugan, slöat hemma, smultit bort och bara helt enkelt varit. Helt kravlöst. Så skönt.

För någon dag sedan beslöt jag också att NU är det slut på bara mysträning. Den här sommaren har det blivit korta cirkelträningar, jag har kanske inte kört helt 100% och det har lett till motivationsbrist att sätta igång med träningen. Men när man väl har kört träningen mår man toppen förstås. Jag behöver ordentlig träning för att hålla uppe motivationen och inte fuska med att ge upp direkt det känns jobbigt. Så nu har jag ett mål, att varje vecka köra 1-2 officiella crossfit wod:ar anpassade till de redskap jag har hemma. Resten av veckan kan jag köra lite mysträning enligt ork och lust.  Började i lördags med "Cindy", fy tusan vad tungt men sååå gött! Igår körde jag "Fran". Jag har en wod toolbox-app i min telefon så den används flitigt nu. Och vilken värk i kroppen jag har, värst är det 48 timmar efter träningen, då är det till och med jobbigt att öppna kylskåpet. Mitt mål är att försöka köra igenom de kändaste wodarna. Förstås anpassa dom efter de redskap jag har hemma. Skönt med ett mål igen gällande träningen! Jag behöver tydliga mål och så förstås att träna kravlöst för bästa välmående på alla plan och ork i vardagen. Gött!
Appen jag använder mig av.

Sedan när jag känner att jag igen vill börja satsa på skivstångsträning så kommer jag att köra "Starting strenght", det jag började med då jag hittade skivstången och styrkelyft. Men än så länge känns det som att jag vill träna hemma. Lättast så med min lilla rörliga och klåfingriga son, skulle inte fungera att ha med honom på gymmet nu mer, speciellt inte om jag skulle åka utan F dit. Har flera gånger kunnat fara till gymmet men har tackat nej då jag känner att jag klarar mig toppen på hemmaträning. Har bara varit 1(!!!) gång till gymmet efter förlossningen, hahahahah det trodde jag inte att skulle vara situationen, men vad tusan, jag trivs med att träna hemma! Skivstången får vänta.

Annars då? Nu den här månaden tar min föräldraledighet slut. Känns jätte konstigt och tänka att samhället i princip vill att jag skulle sätta Joel till dagis från och med september! Han är grymt liten ännu! Han kan inte gå, inte prata och han främmar ofta, hur tusan vill man då sätta honom i vård av någon främmande i en stor grupp med andra barn där han inte hinner bli sedd tillräckligt och få sina individuella behov beaktade tillräckligt? Men så blir inte fallet för oss, jag ansökte om hemvårdsstöd tidigare i somras och nu blev jag beviljat det. Så från och med i höst så är jag vårdledig. Känns skönt att få sköta honom hemma. En rikedom att få ha Joel hemma och att vi som föräldrar får ta hand om honom hela dagen! Och att jag får ge honom det pedagogiska, jag är ju ändå behörig barnträdgårdslärare till yrket!