Igår på rådgivningen sade läkaren att jag ammar Joel för mycket, därför har han matstrejkat en tid. Att jag måste neka bröst till viss del under dagen och få bort nattamningen. Hon var en sommarvikarie och vet inte alls att Joel förr har varit värsta matglada typen och ätit massvis med fastföda och att han just nu är påväg ut ur en period då fastföda är mindre intressant. Han styr det bra själv och ammar ibland mer eller mindre under dagarna, vilket är vanligt då man friammar. Jag tänker inte stressa upp mig på att han "måste" äta fem mål fastföda per dag. Han äter tre fastföde-mål per dag, portionerna varierar och ammar några mellanmål men äter ibland spontant mellanmål i fastform. Han växer och utvecklas som han ska. Just nu är han 73,3cm lång och 10,04kg tung. Han är snabb i utvecklingen enligt läkaren, både psykiskt och fysiskt. Känns konstigt att någon bara säger att du måste göra si och så, då amningen är en mammas och babys privata sak. Jag tänker inte neka Joel bröst och jag ser inget bråttom i att få bort nattamningen. Amningen överlag har nu gått till betydligt mer än bara föda för oss. Det är mycket känslor inblandat, både för mig och Joel. Joel visar också tydligt att han vill amma och att han njuter av det. Det är trygghet, närhet, ömhetsvisande/givande och tröst för honom. Han hålls harmonisk och nöjd. Vi har en lugn vardag och det fungerar bra för vår familj.
Dessutom finns det inget som visar att man skulle måsta göra så som dom säger på rådgivningen gällande amning. Eftersom det inte finns i planerna att tvinga Joel att avsluta amningen, ser jag ingen orsak att neka honom bröst och ta bort det som gör vår vardag fungerande och lugn utan skrik och gråt.
Jag har läst runt lite kring att amma vidare och det dyker upp överallt, det är tydligen ett väldigt vanligt fenomen, både i Finland och Sverige att man som mamma måste försvara sig för att man vill amma vidare och servera t.ex. vårdpersonal fakta om att amma vidare.
Amningen har dessutom blivit så underbar nu. Jag älskar interaktionen mellan mig och Joel, hur han visar ömhet och olika känslor, har ett favoritbröst som han både älskar och bråkar med, hur hans lilla hand stryker min hand/arm, hur han ska pilla på mitt halsband, hår eller topp under amningen och hur han mitt i allt bara tittar mig i ögonen och ler så att ögonen lyser av glädje och han skrattar med ett alldeles underbart bubblande skratt. För oss är också amningen ett 99% säkert sömnpiller, vilket gör våra kvällar och nätter fungerande, ibland också när det gäller dagssömner. Amning är verkligen betydligt mer än bara gratis och ekologisk näring.
Här kan man läsa om tankar kring att amma vidare. Här om nattamning. Här om långtidsamning överlag. För mig gav detta en liten självförtroende-boost gällande amning. För att vara ärlig blev jag ledsen när jag fick tillsägelse om att jag måste minska ammandet mot Joels vilja. Det sårade mina känslor, för som sagt amningen är väldigt känsloladdad för mig. Dessutom när denna tillsägelse är helt totalt onödig. För hallå, han blir 8 månader imorgon. Han är väldigt liten egentligen ännu! För alltså, vem är det egentligen som bestämmer att alla babyn måste äta fastföda 5 gånger om dagen? Ska alla babyn oberoende behov tvingas in i samma fack och följa samma formulär? Hur är det med att vi alla har olika behov, är olika individer och att man måste kunna anpassa enligt barnets egentliga individuella behov. Lyssna till barnets behov och inte bara göra på ett visst sätt för så säger hälsovårdaren och läkaren. Inte äter jag själv heller 5 gånger per dag. Jag äter frukost, lunch, middag och mellanmål enligt behov. Inte har jag heller samma hunger varje gång och äter lika mycket vid varje mål, varför skulle en baby då ha det? Jag följer med Joel och han brukar visa när han är hungrig. Vill han amma börjar han gnaga på mig eller försöker dra upp amningsbhn. Vill han ha fastföda gör han vissa ljud och man kan se på hans kroppspråk när han är hungrig. Han börjar vara rätt så tydlig med sin vilja!
Men nu börjar jag förstå att jag MÅSTE stå på mig, för så här kommer det att vara i fortsättningen. Alla möjliga kommer att tycka till om att jag ammar vidare och att jag inte har planer på att sluta utan tänker låta Joel styra det.
Dessutom finns det inget som visar att man skulle måsta göra så som dom säger på rådgivningen gällande amning. Eftersom det inte finns i planerna att tvinga Joel att avsluta amningen, ser jag ingen orsak att neka honom bröst och ta bort det som gör vår vardag fungerande och lugn utan skrik och gråt.
Jag har läst runt lite kring att amma vidare och det dyker upp överallt, det är tydligen ett väldigt vanligt fenomen, både i Finland och Sverige att man som mamma måste försvara sig för att man vill amma vidare och servera t.ex. vårdpersonal fakta om att amma vidare.
Amningen har dessutom blivit så underbar nu. Jag älskar interaktionen mellan mig och Joel, hur han visar ömhet och olika känslor, har ett favoritbröst som han både älskar och bråkar med, hur hans lilla hand stryker min hand/arm, hur han ska pilla på mitt halsband, hår eller topp under amningen och hur han mitt i allt bara tittar mig i ögonen och ler så att ögonen lyser av glädje och han skrattar med ett alldeles underbart bubblande skratt. För oss är också amningen ett 99% säkert sömnpiller, vilket gör våra kvällar och nätter fungerande, ibland också när det gäller dagssömner. Amning är verkligen betydligt mer än bara gratis och ekologisk näring.
Här kan man läsa om tankar kring att amma vidare. Här om nattamning. Här om långtidsamning överlag. För mig gav detta en liten självförtroende-boost gällande amning. För att vara ärlig blev jag ledsen när jag fick tillsägelse om att jag måste minska ammandet mot Joels vilja. Det sårade mina känslor, för som sagt amningen är väldigt känsloladdad för mig. Dessutom när denna tillsägelse är helt totalt onödig. För hallå, han blir 8 månader imorgon. Han är väldigt liten egentligen ännu! För alltså, vem är det egentligen som bestämmer att alla babyn måste äta fastföda 5 gånger om dagen? Ska alla babyn oberoende behov tvingas in i samma fack och följa samma formulär? Hur är det med att vi alla har olika behov, är olika individer och att man måste kunna anpassa enligt barnets egentliga individuella behov. Lyssna till barnets behov och inte bara göra på ett visst sätt för så säger hälsovårdaren och läkaren. Inte äter jag själv heller 5 gånger per dag. Jag äter frukost, lunch, middag och mellanmål enligt behov. Inte har jag heller samma hunger varje gång och äter lika mycket vid varje mål, varför skulle en baby då ha det? Jag följer med Joel och han brukar visa när han är hungrig. Vill han amma börjar han gnaga på mig eller försöker dra upp amningsbhn. Vill han ha fastföda gör han vissa ljud och man kan se på hans kroppspråk när han är hungrig. Han börjar vara rätt så tydlig med sin vilja!
Men nu börjar jag förstå att jag MÅSTE stå på mig, för så här kommer det att vara i fortsättningen. Alla möjliga kommer att tycka till om att jag ammar vidare och att jag inte har planer på att sluta utan tänker låta Joel styra det.
